Så här:

Igår tappade jag mitt busskort. Helvete, typ. Ett nytt kostar trehundra. Idag lånade jag Antons busskort, han behövde det inte för han skulle ha skjuts till skolan av pappa. Great, då slipper jag betala trettiosex kronor och åttio öre. Trodde jag.

På bussen: Men hej äckliga jävla fittkontrollant. Varför ger du mig inte en räkning på åttahundra för att jag lånat min brors kort?

Fan vad ful han var.

Sen av bussen, och mina skor visar sig långt ifrån praktiska (jag HATAR kullersten. Förutom att det typ ser mys ut). In på skolan - nejmen! Är inte svenskan inställd vilket jag fick reda på igår men glömde bort för att jag helt enkelt inte klarar av att hålla reda på sånt! Så jag får tid över att springa runt på alla ställen jag besökt igår och leta efter mitt busskort. Som jag inte hittar. Äta, vänta, lida av fotsmärtor.

Sen upptäcker jag att franskafilmen inte var klockan två utan något-i-ett. Men det gjorde inget, för den var inställd. Bokningen hade inte gått igenom. Så jag fick gå till idrotten och gå lite fram och tillbaka i parken (i mina Converse, thank god). Sen stack vi till skolan och fixade ett intyg så jag skulle slippa betala bussen innan jag fixat nytt kort.

Så jag har trehundra för kortet, ett nytt rabattkort för tvåhundra (för det låg såklart i samma ficka), och så böter på åttahundra.

Och allt var i onödan. För alla mina lektioner var inställda (skulle egentligen inte gå på idrotten).

Hade jag kommit ihåg att svenskan var inställd hade jag tagit en senare buss.

Förbenat.


Sen har jag fått för mig att man måste ha fula kläder när man träffar folk man inte träffar ofta. Det innebär stora problem.