Var på utvecklingssamtal idag. Marlene sa väl okej saker, inget som var väldigt upprörande och inget som var väldigt upplyftande.

Tydligen måste jag börja jobba på mattelektionerna dock. Istället för att ägna dem åt att peppa Felicia.

Harflöff.

I vilket fall tyckte mamma att hela utvecklingssamtalsgrejen var tämligen meningslös då den inte skulle handla om betyg. Fattar folk nu vad jag menar?

Sen när det ändå gjorde det blev hon jättenöjd och tyckte det var väl spenderad tid.


Till sist, särskilt dedikerat till min nya superbästis Anonym,

I have no fear of drowning
It's the breathing that's taking all this work

Inget kul med människor som tror de vet allt bara för de är äldre än vissa andra, btw.