Cellar Door - Escape The Fate

På helgen är de det. Jag tar mig ingenstans, eftersom jag är pank, pankare, pankast. Jag bara går runt här hemma och önskar att dagarna kunde gå lite snabbare. Sedan kommer måndag och resten av veckan och jag vill bara att dagarna ska gå snabbt så det kan bli helg.

Jag är ganska säker på att jag väntar på något. Men jag vet inte vad. Mitt liv är otillfredsställande, jag vet inte varför det är så heller. Kanske förväntar jag mig för mycket från livet, kanske har jag för höga krav. Men jag kan inte förstå varför jag ska behöva nöja mig med något halvdant, jag har bara ett liv. Men så istället för att leva sitter jag här och drömmer om hur det hade kunnat vara, vad jag hade kunnat göra just nu, hur det kanske kommer bli i framtiden.

Jag är nog inte särskilt smart. Jag sätter all min tilltro till framtiden, lägger allt mitt hopp på att mitt liv dramatiskt ska förändras, alldeles av sig självt, lagom till studenten ungefär. För all del, nästa sommar duger också.



Jag såg på The Sisterhood of the Traveling Pants igår kväll. Det är mysiga böcker, och en mysig film (som jag har förstått det har de hittills filmat två. Har bara sett ettan dock). Så jag satt i soffan där nere och käkade paj och grinade i all min ensamhet. Grät när Carmen berättade för sin pappa hur hon kände, när Lena hann ikapp Kostas vid färjan, när Bailey dog, och även på en massa andra ställen som egentligen inte var ett dugg sorgliga, men i och med att jag lyckades arbeta upp en sjukt ensam stämning tyckte jag att alla lyckliga ställen också var sorgliga eftersom jag de visade på saker som jag inte har.



Ska välja två låtar som säger något om mig/betyder något för mig till samhällskunskapen imorgon (har satt ihop en lista med kandidater - de är fyrtiofem stycken. Jag kommer aldrig någonsin att kunna välja, även om det inte spelar någon jävla roll egentligen.) Skriva loggbok till estetkursen vore väl också smart. Måste få pappa att byta mina hörlurar imorgon, blir mitt nionde par nu. Det roar mig att Elgiganten påstår att Skullcandy har bra kvalitet (visst, de är bra så länge de fungerar. Men att man ska behöva byta dem en gång i månaden är inte min definition av kvalitet).



Avslutar med ett (ungefärligt) citat från Bailey i Systrar i jeans-filmen:
What I'm afraid of is time. And not having enough of it. Time to figure out who I'm supposed to be, and to find my place in the world before I have to leave it.