Rise Againsts relativt nya skiva Appeal To Reason är lite sjukligt bra.
Rise Against är lite bästast annars också såklart, kändes bara lite efter att låtsas att man kom på det nu.

Annars lyssnar jag mest på Escape The Fate och Bullet For My Valentine just nu. Lite Three Days Grace, lite Silverstein, lite allmänt depp och några få randomshitgrejer också. Jag älskar min musiksmak, den är så bäst. Det enda dåliga med den är att den är lite... trångsynt. Som när jag upptäckte att det inte var den människan jag trodde som sjöng en låt, slutade jag gilla den. Fastän jag tyckte den var mycket storslagen innan.

Som om till exempel Britney Spears skulle göra en bra låt (hahaha jag vet, men det är hypotetiskt) skulle jag never ever erkänna det, hur bra den än var. Jag är för stolt för det, det skulle bryta mot mina principer.

Och är det något som är viktigt, så är det mina principer. Och jag kan vara löjligt stolt ibland, sådär att det övergår till ren dumhet.


Jag skulle posta mer bilder här, men jag tar inte så jävla många längre.
Det är mycket jag inte gör längre. Och inte är längre.