Jag har så sjukt mycket att göra, så jag gör ingenting istället. Istället för att ta tag i det och göra en sak i taget stänger jag bara av och tänker att det är för omöjligt för att det ska vara lönt att försöka. Lite som mitt nuvarande msn-quote, Trying is one step closer to failure.
Och jag vill verkligen inte misslyckas.

Så lovet har jag inte spenderat med att göra läxor så som det var meningen. Och jag har inte träffat massa kompisar och hittat på kul saker (Den enda jag träffade var Tette. Och inte för att hon inte är epic win of epic, men hon räknas fortfarande inte som en massa). Jag har inte ens gjort kul saker här hemma. Jag har mest legat på min säng och lyssnat på musik. Och kollat på Vänner. Och snackat med folk på msn.
Min fredag: Ligga på sängen och lyssna på musik. Ligga på sängen och vifta med tårna och göra gnälliga ljud. Ligga på sängen och kolla på Vänner på min iPod (datorn stod för långt bort. Minst en och en halv meter). Ligga på sängen och stirra i taket. Ligga på sängen och låtsas vara död. Sen någon gång innan nio loggade jag in på msn och satt där resten av natten.
Fattar folk NU vad jag menar med att mitt liv är så overkligt tragiskt? Vissa verkar helt enkelt inte ha fattat utsträckningen. Hoppas det blev klarare.

Även om jag har ett sjukt tråkigt liv drar jag inte ens nytta av det och lägger mig på vettiga tider, istället lägger jag mig någon gång mellan fem och halv sju och sen kommer mamma eller pappa vid ett och tycker att jag borde vakna.
Medan Felicia den jäveln får sova till fem.


Min blogg ser för jävlig ut. Från början var det liksom meningen. Ironiskt. Men nu börjar jag bli trött på att den är så jävla ful, och det faktum att jag bloggar är inte lika ironiskt menat längre. Jag måste hitta någon som kan fixa den åt mig, eftersom Däjv den jäveln inte har tid. Plus att jag måste börja lägga in bilder också. Folk är så jävla failiga så de tycker det är jobbigt att läsa för mycket text, utan bilder.

Eller så bara dödar jag den och skriver dagbok istället eller nåt, som andra losers som ingen ändå vill lyssna på.

Tjarå.