Ibland tycker jag faktiskt om min pappa
Ni som känner mig ramlade antagligen precis av stolen. Men så är det faktiskt. Dagar som idag har jag faktiskt inget emot denna djävulens kreation. Föreställ dig en helt normal morgon i det Lindénska hushållet: Frida, alltid lika vän och fager, sitter klar att bege sig i soffan. Broder Albin yrar runt i kalsonger och har ingen aning vad han ska ha på sig och var han ska ta vägen. Broder Anton ägnar sig åt allehanda fjortisaktiviteter - som typ att platta håret. Fader yrar också en smärre aning, men med ett tydligare mål för sin existens. Moder anländer från jobbet och möts av dessa två halvnakna mansbarn (fader och Albin, that is) vilket lockar fram ett infernaliskt vredesutbrott av oanade proportioner.
Eller nä. Men hon gnällde lite på dem så de skyndade sig.
Vi begav oss till slut i alla fall, fast alldeles för sent. = När vi kommer körande längs grusvägen finner vi till vår förskräckelse att min buss passerar längre fram. Attans. Tjolahopp tjolahej, det bidde körande fram till busshållsplatsen, vi kom fram till att jag skulle spara tid på att ta tåget från Ystad istället, vi vände, ojrå där kom min buss, tvärstanna på väg 13, vända. Så pappa hoppade ut ur bilen och ställde sig och vinkade till den busschauffören och pekade mot hållplatsen för allt han var värd. Sen körde vi efter och fann till vår eviga lycka att chauffören förstått det vilda viftandet och stannat för att vänta på mig.
Nu finns det två saker att påpeka:
1. Ovan finner ni ett lysande exempel på hur man gör en kort och meningslös historia lång och meningslös.
1. Ovan finner ni ett lysande exempel på hur man gör en kort och meningslös historia lång och meningslös.
2. Min pappa är snäll och jag tycker om honom. Just nu.
Kommentarer
Postat av: DEN ARGE KILLEN
JAG HATAR DIG FÖR DU STAL ALL SPARRIS SÅ NU KAN JAG INTE ÄTA SPARRISSOPPA TILLS JAG KÖPT MER SPARRISSOPPA!!!
Trackback
