Uppspel och allehanda särande


Losin' It - Fallbrooke
Känner du igen dig, Tettz?



Jag är nog lite för cool för mitt eget bästa. För den som undrar räknade jag dem till trettiofem stycken.


Uppspel på pjäshelvetet igår. Sååå jävla skönt. Jag och Fliz hoppade runt och kramades i ren lyckoyra när vi var klara med andra (och sista) uppspelet - aldrig mer estetkurs!


Jag och Felicia var sjukt stolta över vår skapelse. Det är indeed Gabriel "Gabbelicious" Löfström (numera även känd som Hampeboii) som döljer sig bakom brunkrämen.


Jag, Spunkström och Felicia. Spunkström ska dö idag, jag måste sprätta bort knapparna och lägga tillbaka honom i strumplådan. Jag vill inte.

Efteråt spatserade jag och alla mina vänner (Johan, Fliz, David, Hedvig och Jonatan, för att vara specifik) iväg till stationen, för att placera oss vid Clemenstorget och seriöst förpesta randommänniskors liv. Några utmärkande inslag:

1. Vi levde om. Som fan.
2. Meepade på allt och alla.
3. Försökte sälja snoddar (vi hade, som man kan se ovan, en hel del såna) till förbipasserande. Ingen köpte en enda.
4. Skrek på folk, bland annat en fjortis vars hår vi ville klippa av och lägga i en burk. Han ville inte att vi skulle göra det, konstigt nog. Han var inte särskilt trevlig, så honom gillade vi inte.
5. Johan sprang efter både bussar och folk och antingen vinkade massor på dem, eller lekte galen snoddförsäljare.
6. Jag sprang fram till en fjortis som skulle ta bussen till... något ställe. Och erbjöd honom en ros (vi fick rosor när vi var klara med teaterskiten) som en symbol för min eviga kärlek. Han tog emot den, yay! Fast han såg inte så förtjust ut när jag sedan gick fram till bussen och knackade på rutan och vinkade åt honom. Med Spunkström på ena handen, såklart.
7. Övrigt. Mycket övrigt.

Tettzorz de la epicness of imbapwnage anlände sen också, men vid den punkten hade både David och Hedvig begett sig. Inte långt efter det (cirkus en kvart) tog Fliz bussen också, sucked. Men jag och Johan och Jonatan och Tette hade roligt ändå, fastän vi gjorde typ ingenting. Jag var lite lagom hyper, för att försöka övervinna tröttheten som kom med att jag är sjukt sjuk (fast det var värre igår, I must say. När jag anlände hemma på kvällen var jag redo för döden) - detta resulterade i väldigt mycket ljud.

Bussen hem vid sju, då var min energi ganska mycket slut.

Jag tycker om mitt folk.


Obeskrivlig känsla att äntligen få ta av snoddarna när jag kom hem. Och då hade jag ändå bara haft på dem i typ fyra timmar (från cirka fyra till cirka halv nio).


Kommentarer
Postat av: Josefin

Oj, oj, oj. Trodde jag aldrig skulle skriva detta, men Frida goes fjortiz? ;P Och den sista bilden gör

beslutet klart för mig: ALDRIG SNODDAR PÅ BENEN!

Som svar på din kommentar går det bra med pluggandet

och klassen känns najs :) Men visst var det mycket skönare att vara hemma klockan tre och vara

läxfri, men så kan ju inte hela livet vara ;P

Kram, kram

2009-09-06 @ 12:17:34
URL: http://ihavemydream.blogg.se/
Postat av: Tettz

OMG, LÅTEN ÄR JU FAN TILL MEJ. Värsta rysningarna någonsin, hur kan han veta hur jag har det? Lätt jag ska knarka denna låten, fy fan, here comes an addiction! I övrigt, Frida and her peeps, ägor.

2009-09-16 @ 21:27:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0