Sympati med filmoffer

Jag och Tette såg Die Hard idag. Jag märkte att det jag grimaserade och ojade mig över (och gör varje gång jag ser den filmen) var när John McClane trampade på glas, inte när någon fick en kula i huvudet och hjärnsubstans skvätte på fönstren.

Jag undrar: varför tycker man, som en vag generell regel som inte går att applicera på alla, att det är hemskare med scener där huvudpersonens syster dör i cancer, än scener där trettio människor sprängs i luften när terroristerna skjuter ner deras flygplan med missiler?

Är det bara porträtteringen, stämningen? Är det att man tycker att actionscenerna är för overkliga? Är det för att våldsamma skottdraman eller exploderande bussar känns så avlägsna att man inte kan relatera till dem?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0