Glurp
We learn to swim by watching you sink
Vi hittar inte kvittot till mina hörlurar. Följaktligen var det en mycket dålig sak att de gick sönder.
Sen är jag sjuk också, det var ju bra planerat. Missar nationella, och jag hade hellre varit "sjuk" när vi hade något på idrotten som jag bara var tvungen att slippa. Nu kommer det verka som att jag skolkar bara för att jag kanske inte verkade jättelycklig inför klättringen. Ah well, vad ska man göra.
Usch, jag vill ligga i min säng och lyssna på musik hela dagen. Men jag har bara ett halvt par hörlurar, och det är helt enkelt inte lika roligt då.
Istället kan jag lägga ut en massa random bilder från när vi hade moralfilosofi i Botaniska Trädgården :D :D :D :D :D:D :D :DD :D: D:D :D :D:D :D:D: :D :D :D :D :D :D :DD :D
Hedenbög och vår skolas namne, Carl Adolf Agardh. Vetefan vad han gjorde egentligen, men där står han i alla fall. Som tur är har vi det åtminstone inte som i den skolan Nils-Ulrik berättade om där någon vetenskapsman envisades med att stoppas upp och ställas ut. Mysigt värre att gå på den skolan med ett flera hundra år gammalt lik i biblioteket eller var fan det var.
Intet
I vilket fall. Idag var studiedag, vilket även jag har vett att uppskatta ibland. Men det hade nog ändå varit mer nice att vara i skolan, det är ensamt här. Jag sov i alla fall halva dagen, sen gick jag ut med vovven någon timme, sen kollade jag på Vänner. Och även om det kan verka otroligt i och med att till synes allt jag gör är att glo på den förbannade serien så är det faktiskt bara tredje gången jag kollar igenom säsongerna. Ha!
Jag fryser om fötterna.
Vad jag borde göra nu är att försöka komma ikapp matten (som vi tydligen jobbat med i veckor wtf? Jag började räkna första uppgiften igår, öh), men det kommer inte hända. Istället kommer jag gå upp på mitt rum (jag sitter vid moderfaders dator nu, fråga inte varför - det finns inget universellt svar) och typ. Kolla på Vänner.
Vilket kan komma att motverkas av det faktum att mina hörlurar är trasiga igen. Äntligen. Jag har tappat en av de där hamstriga gummipluggsskitgrejerna i rätt storlek (rättare sagt har jag väl tappat typ fem, men whatever), så nu måste jag ha för stora. Vilket ger dåligt ljud och är obekvämt. Så jag har väntat på att de ska gå sönder igen (vilket är förutbestämt att ske inom typ en månad. Jag fick dem i julklapp, och sen dess har jag haft tre par I believe. Det blir lite mer än en månad per par) så att jag kan byta in dem och få nya wadenuheter. Intressant som fan.
Förutom det har mamma käkat upp alla mina kanelbullar som jag bakade för ett tag sen närjagskullehasläktkalasremember?, vilket är ondskefullt nog i sig. Men sedan har hon bestämt att det inte är nog, utan idag har hon ställt sig och bakat en jävla massa bullar som jag naturligtvis inte kan äta av. Det logiska frågeställningen blir förstås varför hon inte kunde bakat och käkat de förbannade mordbullarna istället för att äta mina. Även det är och förblir en fråga utan svar.
Imorgon blir det klättring på idrotten (döddödendödödadog), och upp massa timmar tidigare än idag. Nice. Och justfan, jag har nationella i engelska också. Det hade jag tänkt förbereda mig för idag.
Men whatever. Man kan fan inte plugga inför nationella hur mycket man än vill och försöker, så det hade väl inte gett mig något ändå. Och i vilket fall kommer jag faila, jag har tappat den lilla engelska jag kunde under detta året. På tal om det trodde jag att det var meningen att man skulle lära sig saker i skolan, wtf. Jag har då verkligen inte lärt mig särskilt mycket i år, men det kan också bero på att jag inte gör uppgifter ordentligt och skolkar lite då och då.
Huh. Tankeställare.
Jämför nu hur mycket jag har skrivit med hur mycket jag har fått sagt. Resultatet bör bli häpnadsväckande.
Ska vandra upp på mitt rum nu. Tjahhhhhh.
Hälj
Idag fick vi tillbaka två uppgifter på svenskan: kulturreportaget och nutidslitteratursanalysen. Alltså Hey Dolly. Om analysen skrev hon inte så mycket. Jag hade gjort typ det pinsammaste felet ever och skrivit "gått" istället för "gott", men trots det verkade hon gilla det. Om reportaget sa hon ännu mindre, men på kommentaren i slutet skrev hon att hon tyckte jag borde bli ungdomsreporter. Vilket jag skrattade typ mycket åt, för mitt reportage var grymt dåligt. Som jag skrev tionde februari, "...och ett kulturreportage på svenska till imorgon. Men det är nog klart, ska bara läsa igenom och se om jag skäms för mycket för att ens fundera på att lämna in det.
För skäms gör jag garanterat, jag är ganska säker på att jag till och med använde frasen "humöret var på topp".
I ett fullt seriöst skolarbete."
Så nu fattar ni.
Annars sket jag och Johan i engelskan för vi ville hellre sova, sen var det svenska och diskussion av dramaverken, och sen idrott. Med något hamstrigt dansakrobatuppvisningstjolahopp. Höhöhhöhööhöhhöhöhö.
Bra sak är att jag har kommit på en massa anledningar för mor och far att ge mig pengar. De är såpass genialiska att jag skriver dem nedan.
1. De är skyldiga mig från förra studiebidraget.
2. Och min födelsedag. Ja, det var en månad sen.
3. Jag har fått reda på mitt betyg i datorkunskap. Tvåhundra svenska riksdaler till mig, tjoflöjt.
4. Och jag tycks minnas att jag aldrig fick betalt för mitt betyg i engelska A. Fyrahundra till. ePiscktttt!
5. Sähn får vi fler betyg om ett tag. Jag hoppas att jag fått mer än G i något mer.
6. Jag är blond. Det förtjänar belöning i form av ekonomiskt tillskott.
There you go! Och titeln är förstås den egentliga stavningen av "helg". Jag ska inte till skolan imorgon för då har de andra nationella i engelska, alltså har jag helg från idag. <- Förklaring. Dessutom ska redogörelsen för Jannas bedömning av mina svenskauppgifter inte ses som något annat än en lägesuppdatering på sådant jag delat med mig av innan. Om nu någon tråkig jävel fått för sig att tolka det annorlunda.
Qrfghjnmkl,
Idag har jag inte gjort ett skit. Jag borde göra matten som ska vara inne imorgon men jag och Felicia såklart fortfarande inte börjat på.
Den här veckan:
Måndag: Inte mycket. Sista lediga dagen. Jag skrev nog något då.
Tisdag: Halv dag i skolan, sen stack jag till Malmö och träffade Oskar. Vilket var nice och lite konstigt. För jag har aldrig träffat honom förut.
Onsdag: Skulle ha träffat Oskar. Det blev inte så jag och Felicia gick och simmade. Det blev inte mycket seriöst simmande. Sen lyckades jag ju tappa mitt busskort somehow.
Torsdag: Har jag redan skrivit om. Se nedan alltså.
Fredag: Skiter i skolan och drar till Malmö för att träffa Oskar. Går in på Skånetrafiken och försöker komma undan att behöva betala men jag hamnar såklart hos en riktig surkärring. Killen i kassan bredvid är mycket snällare dock, han säger att om jag lyckas fixa ett nytt kort inom de där tre dagarna och kan visa upp det kanske jag kan komma undan med att bara betala femtio (vad det kostar att glömma färdbeviset. Alltså det där kortet med foto på). Ahhkej. Det var mindre awkward att träffa Oskar också, och jag tvingade honom att bita mig i armen.
Jag är normal, ja.
Under tiden fixade föräldrarna ett nytt busskort, duktigt av dem.
Lördag: Jag och Felicia funderade på att dra på Idol-uttagning. Jag kom dock fram till att det vore slöseri på tid så vi sket i det. Istället stack vi till Malmö för att gå på stan. När jag kommer dit måste jag förstås in och ljuga för Skånetrafiken lite till, med busskortet den här gången. Förvånansvärt nog funkar det faktiskt, så jag behövde bara betala de där femtio kronorna. För att fira detta köpte jag en massa snygg tröja (man måste älska att prislappen säger "Made with love for a heartless world"). Men jag fick låna lite av Felicia, jag hade inte alls mycket pengar med mig. Jag steg upp en kvart innan jag skulle hemifrån så jag hade inte tid att tänka på att kräva pengar av mor och far innan jag åkte.
Vi köpte solglasögon också. Coolaste ever. Jag ska fixa bild från Fliz, så laddar jag upp den sen. Sen stack vi till Lund och träffade Tettzorz, och fick och fikade på Ariman. Felicia skulle hem dock, så jag och Tette följde henne till stationen, sen kom vi på att vi ville kolla på bio. Men det gick inga på lagom tider eller så, så vi tyckte att det var bättre att dra hem till henne och kolla på Hata Göteborg.
Inse kallt det var att gå genom Sjöbo. Ingen av oss var särskilt praktiskt klädd.
Vi hyrde filmen, som råkar vara den första vi såg tillsammans och även det lätt bästa, och flyttade hem till henne.
Den filmen är så sjukt misslyckad och skitbäst.
Hem sen, senaste bussen från Sjöbo gick tolv. Vid det laget hade jag frusit ihjäl och var trött, så jag gick och lade mig när jag kom hem. Slut.
Ser du inte att Johan jobbar på skulderflexatören?!
Dagen som sög och sen sög ännu mer
Så här:
Igår tappade jag mitt busskort. Helvete, typ. Ett nytt kostar trehundra. Idag lånade jag Antons busskort, han behövde det inte för han skulle ha skjuts till skolan av pappa. Great, då slipper jag betala trettiosex kronor och åttio öre. Trodde jag.
På bussen: Men hej äckliga jävla fittkontrollant. Varför ger du mig inte en räkning på åttahundra för att jag lånat min brors kort?
Fan vad ful han var.
Sen av bussen, och mina skor visar sig långt ifrån praktiska (jag HATAR kullersten. Förutom att det typ ser mys ut). In på skolan - nejmen! Är inte svenskan inställd vilket jag fick reda på igår men glömde bort för att jag helt enkelt inte klarar av att hålla reda på sånt! Så jag får tid över att springa runt på alla ställen jag besökt igår och leta efter mitt busskort. Som jag inte hittar. Äta, vänta, lida av fotsmärtor.
Sen upptäcker jag att franskafilmen inte var klockan två utan något-i-ett. Men det gjorde inget, för den var inställd. Bokningen hade inte gått igenom. Så jag fick gå till idrotten och gå lite fram och tillbaka i parken (i mina Converse, thank god). Sen stack vi till skolan och fixade ett intyg så jag skulle slippa betala bussen innan jag fixat nytt kort.
Så jag har trehundra för kortet, ett nytt rabattkort för tvåhundra (för det låg såklart i samma ficka), och så böter på åttahundra.
Och allt var i onödan. För alla mina lektioner var inställda (skulle egentligen inte gå på idrotten).
Hade jag kommit ihåg att svenskan var inställd hade jag tagit en senare buss.
Förbenat.
Sen har jag fått för mig att man måste ha fula kläder när man träffar folk man inte träffar ofta. Det innebär stora problem.
Åh yay. Skola.
Så, sista dagen på lovet imorgon (eller tekniskt sett idag. Men det är liksom natt, så). Konstigt. Det var länge sen jag var i skolan, det ska nästan bli kul. Det ska i alla fall bli kul att träffa folk.
Idag sög. Jag sov för länge, så nu är jag inte trött. fastän jag vill upp typ nio imorgon för att inte dö av chocken på tisdag. Och det blir inte den mjukstart på veckan man är van vid i och med att vi börjar halv elva på måndagar. Nejnej, typ kvart över fem måste jag upp, vi börjar halv nio.
Eh.
Och åh just det. Jag har inte gjort franskaläxan. Storslaget, snälla någon skjut mig.
Andra grejer som gjorde att dagen sög var att jag städade (men jag hittade fyrahundra i ett kuvert, så det gjorde inte så mycket) och kände mig väldigt ensam. Och har ätit massa paj. Som visserligen är god men palla.
Sen säger folk att mina nya kläder inte är lämpliga för skolan. Eh nej obviously inte, men hallå. Det betyder väl inte att jag inte kan ha dem?
Nu tror jag att jag ska försöka sova ändå. För jag märker själv att detta är ett helt meningslöst inlägg, så det är kanske dags att skona folk och avlägsna sig.
Lund mit Tettz
Vi tog bussen hem igen vid fyra, Tette ville inte missa middagen. Ungen gillar att äta, det är egentligen väldigt gulligt. Sen tränar hon som ett anorexiafall också, men det är en annan sak. Jag var sjukt trött vid hemkomst, hade sovit för lite och varit ute i värmen för mycket. Huvudvärk + trötthet = lägga sig på sin säng med Olga och vänta på döden. Men icke, ty alla var tvungna att närvara vid middag hos mormor. Utom Anton den förbannade snorungen som dragit till Ystad för att supa med sina fjortiskompisar nere vid småbåtshamnen. I guess. Men för mamma och pappa hette det förstås "grilla". Så jag surade mig igenom middagen (jag är ganska stolt över hur effektivt jag kan sura ibland. Eller så är jag bara sjukt lätt att läsa. I vilket fall brukar folk märka det), pillade i mig lite sallad och potatis och återvände sedan till min säng och mitt petande med tårna på Olga.
I vilket fall var det en bra dag, Tette är väldigt epicawesomeness. När jag kom hem kände jag mig förstås väldigt ensam och misslyckad och ville väldigt mycket bara gråta. Men jag funderar på att inte börja whina övermycket förrän imorgon då jag sett om det försvinner med tröttheten.
Nu ska jag troligen sova. Och åh btw, jag har lyckats repa de nya skorna redan innan jag haft dem utomhus. Det kallar jag skills.
Tjarå.
Hoppsan
Idag var jag i Malmö med Phleez
Döden för mina fötter alltså. Men det märktes mest när jag tog av dem så jag får väl låta bli att någonsin göra det.
också från Shock, 798 kronor
Fäjl
Sen tar min realistiska sida över.
Jag menar: ofta.
Never too late
It will be all right
Still I hear you say
You want to end your life
Massa mys. Och texten är wunderbar.
Videon stämmer inte med vad jag tycker den handlar om dock. Men whatever.
Ida ja ba: öh
Of the waking vid kvart i två något. Upp vid typ tre efter att ha fyllt ett påträngande behov att lyssna på musik. Äta frukost. Få för sig att man ska ut och springa. Gruva sig några timmar. Komma iväg någon gång vid fem.
Om du någonsin tänkt att du ska ut och springa över det där lilla fältet där rådjuren och vildsvinen håller till: tänk om.
Olga blev lycklig i alla fall. Och sen var jag tvungen att äta pannkakor som mamma gjort, fast jag egentligen ville göra paj med tofu och spenat.
Hårt liv.
Överleven
Spenderade hela dagen med att baka bullar och fixa kärleksmums. Lyckades på mystiskt sätt använda för mycket margarin, så det räckte inte till att göra chokladtårta. Och hade ingen havregrädde till det heller wtf.
Bullar blev bästiga. Resten med visserligen men whadevah.
Fick ett halsband som är en fyrklöver. Med en liten vit sten i mitten. Pretty.
Nu ska jag kolla på film. Tänkte bara rapportera att jag överlevde, och med alla tår i behåll.
Kul var dock hur mycket mamma fick skrika på Anton innan han segade sig ner och joinade. Och att han whinade över hur han skulle bli tvungen att äta äckliga vegankakor, men att han sen ändå åt dem. Och när jag frågade om de var äckliga låtsades han att han blivit turkisk och inte förstod frågan.
Jag är för varm. Förutom att mina tår förfryser.
Idag var det släktmiddagsskit nummer ett. Hos mina kusiner, eftersom kusin Alexandra fyllt nitton. Det var väl rätt trevligt sådär, man behöver inte sitta där och vara helt överartig åtminstone. Man kan liksom helt random till Emil "MEN VAR INTE SÅ JÄVLA UPPKÄFTIG" när han inte sagt något, eller om morbror råkar stöta till ens stol och bara "Åh förlåt" kan man "Jag förlåter dig aldrig!".
Inte för att jag gjorde någon av de grejerna förstås. Det vore hemskt barnsligt.
Så jag satt där och smålog och käkade ris med ugnsbakade grönsaker/rotfrukter/svamp och sockerkaka (bakade det idag, liksom chokladrutor (alltså typ kärleksmums), och så får jag fixa kanelbullarna och chokladkakan imorgon. Som tur är kommer folket inte förrän på kvällen. Och ja, jag fick ta med min egen kaka, jag är för besvärlig) och fick sms-sällskap av Alfred (vilket var nice), och upptäckte att tiden ändå gick helt okej fort.
Utan alltför många misslyckade försök till skämt från pappas sida blev de tre och en halv timmarna ändå något jag kunde överleva med det mesta av min mentala hälsa i behåll.
Fast det fanns förstås inte så mycket till att börja med.
Allt är inte som det verkar!!!!!!! :O :O :O :O :O
Men då har jag oftast inte ett behov av att blogga. Så det syns inte här.
Därför ger den här bloggen kanske ändå inte en rättvis bild av mitt liv.
För, vad är det för kul med att säga "Idag åt jag god middag och alla var trevliga mot varandra och skämtade", när jag kan whina över att det är för kallt i mitt rum (som det är btw)?
Nej, precis.
And then I lose
Jag vill bara passa på att tacka mamma för att hon över huvud taget berättade det här för mig.
Och vilken tur att det spelar roll att jag hellre klipper av mina tår än deltar.
Så nu ska jag tydligen sätta ihop någon sorts kakbakarplanering. Vetefan vad jag ska baka. Och hur få sorter man kan göra utan att man helt enkelt bara är snål och lat.
Så jag tänkte. Sockerkaka, för det är lätt. Chokladtårtewannabe, för jag hittade receptet när jag håglöst gav mig i kast att bläddra i mina böcker, och sen måste jag väl ha minst två grejer till. Eller kanske tre.
Fast ån di adder händ. Vi kommer bara vara tio personer något (detta är typ det enda tillfället jag tackar gud för att min släkt är så jävla liten), så hur jävla många kakor och shit kan tio pers äta?
Då borde det räcka med fyra sorter ändå.
Jag vet inte när jag blev så jävla asocial. Jag har inte alltid varit det, det fanns en tid då de tre mest passande adjektiven för att beskriva mig var "glad, trevlig och positiv". Jag minns knappt den tiden.
BRA SAK DOCK (omgjagvet). Jag kände att jag var tvungen att kolla upp om band jag gillar släppt något nytt på sistone. Och när jag kom till Three Days Grace hittade jag låtar från en skiva de släppte när de hette Groundswell. De låter väldigt annorlunda, är lite kul. Tyvärr kanske inte annorlunda på ett bra sätt, men vem bryr sig.
Okej nu. Kakor. Tjarå.
I win
Och nej, jag behövde inte göra det själv. Jag och Felicia hjälptes åt.
Det värsta är att jag får skylla mig själv för allt det här. Jag var en av dem som sa att jag ville analysera mer på de där jävla samtalen i höstas. Men menade fan inte att vi skulle få hundra analysuppgifter som läxa, lär man sig inget annat på än att det är jobbigt att behöva göra läxor till halv tre på natten.
Och vet någon vad?
Det visste jag redan.
Storslaget
Jag kan inte ens dunka huvudet i väggen. Folk ligger och sover.
Och sen fanns det helt plötsligt mening
Var på utvecklingssamtal idag. Marlene sa väl okej saker, inget som var väldigt upprörande och inget som var väldigt upplyftande.
Tydligen måste jag börja jobba på mattelektionerna dock. Istället för att ägna dem åt att peppa Felicia.
Harflöff.
I vilket fall tyckte mamma att hela utvecklingssamtalsgrejen var tämligen meningslös då den inte skulle handla om betyg. Fattar folk nu vad jag menar?
Sen när det ändå gjorde det blev hon jättenöjd och tyckte det var väl spenderad tid.
Till sist, särskilt dedikerat till min nya superbästis Anonym,
I have no fear of drowning
It's the breathing that's taking all this work
Inget kul med människor som tror de vet allt bara för de är äldre än vissa andra, btw.
Förslöelse
Jag tänkte att nu jävlar. Ska jag skriva ett långt välformulerat inlägg om helvetet.
Men. Sen. Insåg jag att jag inte orkade.
Jag orkar ingenting längre.
Har säkert näringsbrist, det vore ironisk på något sätt
Sedan har jag och Flisja inte börjat på vår låttextsanalys heller. Som ska vara inne tolv imorgon. Jag råkade ta på mig att skriva skiten själv eftersom hon har annat att göra och jag också insåg problematiken att samarbeta när man befinner sig på annan ort än den andra.
Sen fick jag höra från David att hon låg och sov, och då försvann min lust att vara storsint och generös. Så nu blir satanskapet inte gjort.
Suck som fan.
Jag vill äta godis. Och lära mig skriva intressanta inlägg.
Helst utan för många blankrader.
Tja
rå.
Souw
Så. Idag var jag inte i skolan. Jag hade fått för mig att utvecklingssamtalen var uppdelade på två dagar och att vissa hade idag. Och att resten var lediga.
Så var det tydligen inte.
Hemma är tråk. Har knappt pallat stiga upp på hela dagen, brukar undvika det när jag är hemma.
Vädret är nice. Har inte gått ut.
Gawd.
Uh och nu kom pappa. Och påpekade hur han inte tyckte om att jag låg på min säng.
Var fan ska jag annars ligga?
Jag är hungrig.
