Faktum: Vår värld är en förskräcklig plats att leva på. På alla sätt, ur alla vinklar.

Jag vill göra det till en bättre plats.

Men det går inte. Jag kan inte. Uppgiften känns så overkligt stor, överväldigande, hoppet är så fruktansvärt orealistiskt.

Jag vill. Mer än något annat, såklart, självklart, vad annars.

Men det går inte. Det går inte.

Jess indeed. Jag sover på ett äldreboende inatt.

Dags att dra, hajrå.

För idag är jag hemma. Ty skoldagen hade inget annat att erbjuda än SACO-mässan (som visserligen lät intressant), alltså valde jag och mina kompanjoner att spendera dagen i respektive hushåll.

Jag tänkte: bättre att lägga tiden på nyttiga saker, såsom läxor, eftersom det ligger mer omdelbart i tiden jämfört med min vidareutbildning.

Vad jag hunnit med idag:
*Vakna halv nio av att moder dammsugar. WTFdfjkldhnkjHGUILDHDJASLÖKH?!
*Somna om och vakna igen vid tolv
*Äta frukost
*Läsa fem sidor i geografiboken
*Pilla med le computeringsfaktor (datorn)
*Fundera över relevansen i att avsluta mina gymnasiestudier, jämfört med relevansen att få sätta sig och kolla på film nu

Ah, those productive days.

Det måste bli ändring. Jag har funderat lite på hur jag ska gå tillväga:
a) satsa enormt på att lära mig tycka om den jag är eller
b) satsa enormt på att bli en sån som jag skulle tycka om

Jag vet inte vilket som är svårast. Jag vet inte ens om något av det är möjligt. Oberoende vilket känns det tungt.

Vilket är precis vad jag behöver mer av.

Skolan dödar mig.

Som tur är finns det en Tette som under gårdagen uppenbarade sig som en räddande ängel, varvid vi kokade kola och såg på Dirty Dancing.

Jag älskar min Tettzorz.

Det går segt. Det går segt som fan.

Har fortfarande inte börjat skriva på sista frågan. Jag och Jånni håller på och kladdar ihop en disposition, men fyfan i helvete vad jobbigt det är.

Spår av Kalla kriget idag. Jaha. Afghanistan, jadå. Talibaner hit och al-Qaida dit och Sovjet upp och USA ner och Pakistan och Saudiarabien och Storbritannien och Tyskland och FN åt höger och vänster och i mitten och splattade mot bergsväggen.

Fy satan. Må alla lärare som ger sina elever hemtentor brinna i helvetet och dricka endast snorloskor.

En fråga kvar. Kom igen nu Frida!

FRIDA LINDéN		AWESOME EMOSNUBBE
75.5 %
Ett förhållande mellan FRIDA LINDéN och AWESOME EMOSNUBBE har goda chanser att bli lyckat! Detta kärleks test kommer från testportalen.se

Jag lever under helgen med Däjvi och Jånni i Jånnis residens utanför Rydsgård. Detta är något påfrestande för min mentala hälsa, då de båda är underliga på olika sätt.

Johan klampar omkring och rabblar nonsens precis hela tiden. David avslöjar mer och mer om sig själv som får mig att tvivla på om han verkligen är mänsklig. Bland annat har han aldrig läst Harry Potter, aldrig sett Aladdin och aldrig ätit stekt svamp eller tacos. Eh, hallå.

Jag äter kakor och hummusmackor och läser Lilla livet lilla döden och snackar skit om tyskar och lider av fruktansvärd ångest med anledning av den enorma hemtentan i historia vi ska lämna in på måndag.

Det är väldigt osäkert huruvida jag kommer lyckas bli klar med den i tid. Om jag lyckas kommer jag bli helt lyrisk och hoppa runt och pipa om hur fruktasvärt episk jag är, misslyckas jag kommer jag däremot bli djupt besviken på mig själv och ägna resten av evigheten till att hasa runt i ett tillstånd av djupt självförakt.

To Gondolen I went, and the salad I ate. Nice it was and all was happy.

Helgen som var tänkt att spenderas med läxläsning spenderades på att göra absolut ingenting. Hela dagen igår gick åt till att först baka och fixa, och sen socialisera med släkt. Idag har jag... segat. Fikat. Segat lite mer. Ätit. Och jag ska försöka lägga mig tidigt idag, även om jag börjar halv elva imorgon måste jag vara på skolan nio. Ty jag tar mig inte till bussen nu när det blivit så jävla kallt, och måste alltså åka den tiden pappa åker. Gawd, I hate my life.

Vad jag är pepp på:
1. Bli smal
2. Färga håret svart. Eller inte?
3. Hänga med i skolan (eller ja. Sådär lagom pepp)
4. Käka kanelbulle

Jag har förresten bestämt mig för att släppa lite på mina principer (inte de riktigt viktiga, men de lite fåniga småprinciperna som gör mitt liv jobbigare än det måste vara). Jag ska till exempel börja bedöma saker lite mer individuellt (så långt som möjligt, ibland funkar det helt enkelt inte) och inte hata dem av princip. Jag känner att det vore kul att testa att dra ner på hatet lite och se om man blir gladare av det.

Som ett bevis på detta postar jag en låt av Escape The Fate - med Craig Mabbitt som sjunger. Det här är stort, mina vänner.

Det här är stort.

Det händer ganska ofta att jag sitter och bläddrar igenom gårdagens tidning när jag äter frukost. På vardagarna för att jag är först upp och ingen har hämtat in den nya tidningen (men nästa dag ligger den på bordet väldigt lägligt), så då bläddrar jag igenom gårdagens. På helgerna läser jag tidningen ibland, då blir det den som ligger på bordet.

Idag blev det lördagens tidning (nu snackar vi Ystads Allehanda). Jag hittade en krönika om frihet som jag tyckte var ganska bra, den träffade rätt i tiden hos mig.

Jag ska inte skriva av hela krönikan, det blir lite jobbigt. Jag ska bara ta den delen som jag gillade mest, även om den kanske inte blir lika bra om man inte läst allt som stod före. Det vet jag inte.

"Jag tänker på en berättelse. Den handlar om en örn som växt upp i en hönsgård och som gick omkring på marken, letade mask och försökte kackla som de andra. Den flaxade med vingarna och flög någon meter upp i luften. Åren gick och örnen blev gammal. En dag såg den en majestätisk fågel glida fram över den molnfria fimlen. Vem är det, undrade örnen. Det är en örn, kungen av alla fåglar, svarade hönan intill honom. Den hör hemma i skyn och vi höns här på jorden. Så örnen levde och dog som en höna, för det var det den trodde den var."

När jag läst det där kände jag mig riktigt sorgsen. Jag tänker på möjligheterna. Jag tänker på att våga leva. Jag tänker på den stora risken att mitt liv kommer bli precis sådant: jag lever mitt liv som en Svenssontyp, min största glädje blir Körslaget på fredagarna, jag får panik när fryspåsarna är slut, och det mest spännande som händer blir när de asfalterar avfarten till Snogeholm från väg 13.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Släng följande killar i en mixer och splatta ihop till en gudomlig sörja.

1. Ronnie Radke
2. Oliver Sykes
3. Alex Evans
4. Matthew Tuck
5. Robert Pattinson
6. Hayden Christensen
7. Andy Sixx och Mat Devine ibland
8. Johnny Depp (såklart)
9. Jared Leto
10. Lilahårserik

[Du är ju inte smart, David.

1. Jag skrev ju att jag inte kunde logga in på msn.
2. Nej, nio är inte tidigt för den som inte har en timmes bussresa till skolan, och en halv mil till närmsta hållplats. Dessutom börjar vi tjugo i nio emellanåt, skulle jag vilja påminna dig om.]

Idag ska jag roa mig med att läsa böcker (läxor) och ha håriga ben. Ikväll ska folket + kusinfolket dra till Sjöbo och äta middag på Gondolen. Ännu står det inte klart om jag ska ackompanjera dem eller inte. Fördelar: Vara duktig och social. Ingen blir förnärmad. Finns en möjlighet att det blir trevligt. Blir åtminstone nåt att göra, och en ursäkt att under dagens gång byta från min helgklädsel till något mer presentabelt. För den ignorante kan jag informera om att min helgklädsel består av:

1. Trosor
2. Strumpor
3. En stor grön t-shirt (när den är smutsig blir det en stor vit. Men så fort den är tvättad byter jag tillbaka)
4. Palestinasjal (om det blir för varmt tar jag av den, blablabla. Men annars flyttar den sig inte en tum)
5. Om det är kallt drar jag på mig svarta mjukisbyxor. Annars låter jag gärna bli.

Spännande va? Det är alltså så jag ser ut när jag hasar runt här sysslolös om helgerna. I vilket fall - nackdelar: Måste byta kläder. Måste socialisera med folk. Finns kanske inget jag kan äta. Tid som jag hade kunnat spendera på läxor, men skulle ha spenderat på att vara slö och lyssna på musik.

Hmm. We'll have to see about that. Först äre läsa lite böcker, sen fika med modermoder och moderfader. Resten får framtiden utvisa!!!!!!

Vad att gnälla över? Hm.

Folk. Funkar alltid. Jag bestämmer mig redan nu att jag ska gnälla över fem olika personer, det blir säkert inte svårt att komma på.

1. Min rektor
Vad fan är detta för fucking jävla pisskit? Jag blir så jävla sur när det satanskapet är helt "herregud på denna skolan börjar vi aldrig tidigt! VI TÄNKER PÅ DE SOM PENDLAR!!! :D :D : D: D: D:D :D :DD :S;FGNL" och sen får man ett jävla tardschema som verkar specialdesignat för att ta livet av en. Att den där jävla släkten har kunnat överleva är fan ta mig något att förundras över, totalfattiga på intelligens som de verkar vara hela högen.

2. Fredrik
Det var då fan vad angelägen han var om att fortsätta vara vänner då. Höhöhö. Och fan vad sur jag blir när folk ljuger för mig.

3. Edona
Hon fick bli en representant (för fega människor som pratar bakom ryggen på andra). Tydligen hade hon gått på Felicia på lunchen i tisdags (när jag inte var närvarande, lägligt nog). Frågat om det var slut mellan mig och Jonatan (Fredrik). Vem som gjorde slut. Om jag hade haft sex med honom. Om jag förlorade min oskuld till honom.

Herregud människa.

1. Det är ganska privat, fast jag är å andra sidan inget fan av "men herregud, det kan man ju inte fråga!". Så okej för det då.
2. Men wtf, fråga mig. Fråga fan inte Felicia om mitt sexliv (eller mina relationer. Jag är där varje dag i skolan, det är inte direkt som att jag är omöjlig att få tag i för en personlig kommentar). Eller är det bara jag som blir lite eh, vafan på sånt?

4. Oliver Sykes
Oliver Sykes är nog det sötaste helvetet till emo jag någonsin sett. Det är inte rättvist, på alla plan möjliga.

Fast jag har för mig att hans band (Bring Me The Horizon) är ganska dåligt. Måste kolla upp vad jag tycker om dem nu igen.  

5. Gud
Allt är hans fel. Allt. Och just nu blir jag extra sur för att jag inte tar mig in på msn (största kravet jag har på denna lördagskväll).  

Där har ni. Jag tror dock att man inte riktigt kan uppskatta precis hur fail den blev om man inte var med och failade. Känslan liksom, där insåg man att locket var för tunt. Där fick man det bekräftat, det ramlade i småbitar. Där slängde vi över alla bitarna på en tallrik. Där fick vi syn på att hälften av undre delen följt med. Wtf.

Det var rätt kul i alla fall, när man failar riktigt grovt kan man inte göra något annat än att skratta åt sig själv. Och trots att inte bara själva delandet gick åt helvete (bland annat glömde jag röra ut Maizenamjölet, så vaniljkrämen blev klumpig. Och så blev grädden inte tjock hur jag än gjorde, så jag fick splatta bananer istället) smakade satanskapet helt okej sen. Det var trots allt jag som gjorde den - min failigaste tårta blir ändå godare än medelsvenssons absolut bästa.

Släkten kom. Släkten gick. Det var trevligt, och jag var söt. Det får ni inte bildbevis på dock, mwahaha!!!!11

Ännu en vecka har passerat. Vad har hänt? Inte mycket, svarar jag och hela Sverige svimmar av förvåning.

På måndagen kom en antidiskrimineringstjofräsgrupp och pratade. Sen delade de ut kortlekar med uppgifter, varpå jag och Felicia tog det till oss som vårt kall i livet att utföra dessa. Se separat inlägg.

Tisdag: Jadu. Mor och far kom hem, men inte jag. Jag sov nämligen hos Johan för att slippa spendera timmar utomhus i minusgrader. Ungefär.

Onsdag: Eh.

Torsdag: ...uh. Jag minns inte ens att det har varit torsdag.

Fredag: För ungefär en och en halv månad sedan hittade vi oss en studentsnubbe i kön inne på Grekens. Han lovade och svor på sitt liv att återvända för att ännu en gång förtära lunch i vårt sällskap. För några dagar sedan kom vi att tänka på detta och deklarerade med upprörda stämmor att han aldrig kom tillbaka, den jäveln. Föreställ er lyckan när han helt plötsligt stod framför oss! Vi gnällde lite om våra liv i alla fall, och han lekte psykolog. Det var mycket nice och vi ska gifta oss i februari. På tal om att gifta sig med randomdudes stötte vi under gårdagen även på ett-ord-till-så-smäller-det-snubben. Han var lika vältalig och charmig som vanligt. Jag ackompanjerade Felicia till idrotten och spenderade en timme på läktaren med att socialisera med Adler. Sedan begav vi oss till Ariman för att uppdatera oss på senaste Dannenytt, varpå jag tog bussen hem. Väl hemma lekte jag social med min mamma, som det känns som att jag inte träffat på väldigt länge, och sen sov jag. Det var väldigt spännande.

En riktigt lyckad dag alltså.

Mer än man kan säga om den här dagen. Jag har precis lyckats faila så epicly i tårtbakning att det helt enkelt inte finns tillräckligt med ord för att beskriva det. Jag ska se till att fotografera denna monstruösa konstruktion av mjöl och socker och hallonsylt och enhörningsspyor och publicera den under dagen. Bered er på en chock av aldrig tidigare skådade proportioner.

Slit Your Own Throat - The Used
Tillägnas mina tre bästa vänner. Nejdå, jag är inte på dåligt humör.

Det är kallt ute, det till och med snöade lite innan. Jag äger ingen vinterjacka, det är ett problem i mitt liv. Andra problem är hemtentan i historia, läxan i spanska, uppgiften i geografi/samhälle/whatever (våra geografilektioner lyckas på något sätt alltid bli samhällskunskap. Märk väl att ingen är gladare över detta än jag), matteprovet jag garanterat fick IG på, naturkunskapsuppgiften jag glömt att gå och hämta. Som är till imorgon. Varför jag inte har pallat fixa den på två veckor kan man ju undra. ...fan vad dålig den meningen blev.

Bra sak: Jag fick MVG i estetkursen, hade mitt betygssamtal igår. Man kan ju dock undra om det är någon fucking jävla konspiration, för det var då fan vad alla ska klaga över min negativa inställning. Inte hade jag hunnit mer än att sätta mig i fotöljen innan Mia började pladdra om att min loggbok "genomsyrades av negativitet" och hela betygssamtalet kom snarare att handla om att "livet inte behöver vara så svårt som man tror" eller något lika hamstersnorigt.

Är det inte jobbigt att vara så negativ alltid? undrade de. Haha, klart som fan det är. Men hellre det än att skutta runt som en jävla fjolla och älska allt och alla. Nej jag vet inte riktigt hur jag tänker där, men man får fan ha lite värdighet. Och inse fakta, cynism och sarkasm är coolt.

Suck. Hon förundrades i alla fall över att jag lyckades prestera så bra trots min inställning. Mwahaha, in your fucking face. Och då riktar jag inte det främst mot Mia.