Jag bestämde mig för att följa goda råd och gå ut och gå en timme innan frukost.

Så bidde det dock inte, för inte mindre hade jag gått långt åt helvete innan jag insåg att det inte riktigt fanns någon slinga att följa. Så jag fick vända om och efter mycket klydd och en hel del irritation och en Frida som fräste lite mer än nödvändigt åt Bosse som skulle kissa på vartannat träd, fann jag min väg hem.

Ett lysande exempel på hur man gör en entimmeochfyrtiofemminuter lång historia så kort att den helt förlorar mening och sammanhang.

Jag skulle tagit bilder, som jag gillar att göra när jag är ute och går, om det inte vore för att Anton har min kamera. Han lånade den igår när Nörd-Bert & Co (även kända som min familj (inklusive Anton omgomgomgomgomgomg!)) skulle på alpackeutställning.

Vänta. Tillåt mig att upprepa.

ALPACKEUTSTÄLLNING.

Pappa kom och frågade mig om jag ville med på morgonen (eller någon gång vid tolv?), jag hade svårt att tro att han var seriös. Jag fick i alla fall ur mig att jag inte ville ha några jävla lamor och kunde sova vidare lite till.

Jag har läxor. Det är sorgligt hur det never ever kommer kunna väcka förvåning mer.
Jävla Kunskapsskolan till att förslöa sina elever.

Dock måste jag få säga att jag är ganska duktig som pallar. Med tanke på chockomställningen från inga läxor till fem ton läxor.