Jävla skit
VAL
Imorgon gäller det. Har du rösträtt så pallrar du dig till röstlokalen (om du inte redan gjort det), inga ursäkter.
(Eller förresten, om du är moderat, folkpartist, kristdemokrat, centerpartist, sverigedemokrat blabla osv, får du gärna stanna hemma.)
Jag kommer sitta och hålla tummarna och mot alla odds hoppas på en rödgrön seger.
Gaaah, vanmakt!
Frida älskar doktor House
Sitter på min säng och lyssnar på Bullet och försöker ladda ner House (eller ja, min insats är väl gjord. Men det tveksamma resultatet är anledningen till mitt ordval), och tänker att alla som älskar mig och läser min blogg antagligen vill veta detta.
MIN IDOL!!!!! Han är sur och jävlig, sarkastisk och elak, smart, kompetent och går med käpp. Kan man bli mer perfekt?
SKURT! :D :D :D
Beslutsamhetsångest/beslutsångest
När jag var liten hette det beslutsamhetsångest. Jag hör aldrig någon säga så längre, så jag gick över till beslutsångest när jag fick för mig att jag säkert hittat på att det hette beslutsamhetsångest.
Så var dock inte fallet visade det sig, men problemet kvarstår. Vilket är det rätta?!?!
Jag har mött min övermästare
Broderat bröd. Broderat bröd.
Jag är mäkta imponerad. Det kan inte ha varit särskilt lätt att brodera skräpbröd, men framförallt att man överhuvudtaget försöker sig på det.
And the heart, as you observed, is a notoriously fickle beast
Nu blir jag väl stämd för plagiarism av Christopher Paolini (eller snarare hans advokater), men det ser jag faktiskt fram emot. Vore sjukt spännande. (För den obildade/lyckligt ovetande kommer titeln från herr Paolinis bok Brisingr.)
(...Damn it. Nu är det inte plagiat längre.)
Frida undrar: Varför har slutet en så fruktansvärt stor roll för hur man ser på saker? En film till exempel: den kan vara bra, spännande, mysteriet tycks olösligt... Men ack, ett förlamande slag av deus ex machina i ansiktet, eller bara en osannolik/töntig/långsökt förklaring (det var spöken!/magi!/den där tjejen som var död!/ett aldrig tidigare skådat naturfenomen!), senare och du kan inte låta bli att hata hela spektaklet lite grann. Delvis för att hela filmen förlorade sin storslagenhet när slutet var dåligt, dels för att det känns som att de SNOTT något när de tar ifrån dig den bra filmen (genom att göra den dålig i sista sekunden).
Eller, som jag kom in på med en bäver igår: förhållanden. Slutar det dåligt så var hen en idiot hela tiden, alltihop var ett slöseri på tid och ett misstag som man ångrar. Jag är inte allvetande, men jag tror att många resonerar så.
Eller om man äter en glass: tugga, tugga, KRAS. What the... MEN FUCKING HELL EN HALV SKALBAGGE I STRUTEN!!! Och så kan aldrig minnas den glasstruten med glädje.
Ni fattar vad jag menar.
Dagens tips:
Numera min själ.
