Där har ni. Jag tror dock att man inte riktigt kan uppskatta precis hur fail den blev om man inte var med och failade. Känslan liksom, där insåg man att locket var för tunt. Där fick man det bekräftat, det ramlade i småbitar. Där slängde vi över alla bitarna på en tallrik. Där fick vi syn på att hälften av undre delen följt med. Wtf.

Det var rätt kul i alla fall, när man failar riktigt grovt kan man inte göra något annat än att skratta åt sig själv. Och trots att inte bara själva delandet gick åt helvete (bland annat glömde jag röra ut Maizenamjölet, så vaniljkrämen blev klumpig. Och så blev grädden inte tjock hur jag än gjorde, så jag fick splatta bananer istället) smakade satanskapet helt okej sen. Det var trots allt jag som gjorde den - min failigaste tårta blir ändå godare än medelsvenssons absolut bästa.

Släkten kom. Släkten gick. Det var trevligt, och jag var söt. Det får ni inte bildbevis på dock, mwahaha!!!!11