Jag önskar att det fanns någon som verkligen kände mig. Jag önskar att jag kunde låta folk lära känna mig. Jag önskar att jag kunde komma fram till vem jag är. Jag önskar att jag inte såg någon anledning till att ljuga för mig själv och andra om vad jag tycker om olika saker. Jag önskar att den personen jag vill vara inte var så långt ifrån den jag verkar vara, men ännu mer önskar jag förstås att den jag ville vara vore samma som den jag redan är.

Jag önskar att jag inte lät andra människor diktera mina levnadsförhållanden. Jag önskar att jag levde i en film eller tv-serie eller bok, där allt är perfekt till och med när det är fruktansvärt. Jag önskar att jag kunde tänka på framtiden utan att känna ångest.

Jag önskar att jag inte brydde mig det minsta lilla om något alls. Inte ens det faktum att jag inte brydde mig.

Blablabla osv osv osv

Såg trailern till The Vampire Diaries igår, och blev genast djupt oroad. Två snygga vampyrkillar och en tjej som hette Elena, det kunde väl inte vara...?

Jo, det var det. Den hemska, urklyschiga, genomtöntiga serien i fyra delar som jag läste när jag var typ tretton (pinsamt att erkänna även så här många år efteråt) - filmatiserad.

Och trots att det är omöjligt, absurt - den är till och med ännu sämre än bokoriginalet.

När jag hör antingen

1. Asså, den är ju bara en rip-off av Twilight. Hallå. Asså nu på sistone efter Twilight har det kommit en massa vampyrserier.

eller

2. Gud, vad bra den är! Skitspännande, och Damon är ju bara så snygg!!

vet jag att det är dags för mig att få ett sammanbrott och genomföra ett massmord på mänskligheten.

Jag hatar när människor är idiotiska. Och det är de alltid.

Och varför kan filmer och serier ALDRIG hitta på något eget, varför ska de ALLTID filma böcker? Idiotiskt, kallas det.

Godnatt. Inte för att jag kommer få sova något med de här förbannade hundarna i huset.

Save Me! Said the Saviour - We Are The Ocean
Möjligtvis dålig ljudkvalitet, hur är det meningen att man ska märka det med laptophögtalare?

Idag är det läsa om Gustav Vasa som gäller (det enda jag minns från de fyrtio sidor jag läst är att hans riktiga namn var Gustaf Eriksson och att en massa tråkiga grejer hände medan han levde). Måste vara klar vid fem, vilket är väldigt tveksamt om det kommer hända.

Då blir det teater i Malmö med klassen. Blir nog kul, vi ska se Carmen. Sen kommer David, vi ska ägna hela helgen åt att skriva på vår rapport om Gustav Vasa och protestantismen som ska in på måndag. Tillåt mig att strypa mig själv.

Dessutom har jag skickat iväg David för att köpa jordnötsringar och chips, så jag kommer inte bara plågas: jag kommer bli tjock också.

Ah well, det finns väl ingen egentlig mening med att vara snygg - så det spelar ingen roll. Det är förstås hälsovådligt också, men ju fortare jag dör desto bättre.

Bara jag som vill ha?

Förresten, jag var på Vegeriet och kollade i onsdags. Folket verkade väl trevliga, särskilt en människa som hjälpte mig slippa den fullständigt fruktansvärda upplevelsen av att finna att klockan är tolv: men du har ingen att äta med. Ännu värre: du är på en skola där du inte känner någon, och inte ens vet var matsalen ligger (och såklart är du så hungrig att du omöjligen bara kan strunta i att äta). Jag hittade två personer att äta med, och vi hade tillräckligt mycket att säga till varandra för att det inte skulle bli awkward.

Men helt ärligt? Det fick mig bara att inse hur fucking jävla awesome mina vänner är. Jag ÄLSKAR dem. Och sure, det tog ett tag för mig att börja gilla dem. Hell, jag och Johan hade svårt att tåla varandra i flera år (även om vi fortfarande tyckte om varandra och ständigt umgicks), och jag ville slå Felicia hårt i huvudet i början. Så visst, Vegerietmänniskorna är garanterat inte så som första intrycket säger mig. Men jag har ingen chans till fler intryck innan jag ska ta mitt beslut, så vad annars ska jag grunda det på?

Kökspersonalen verkade jättetrevliga och bra. Lärarna verkade också trevliga, men de två teoretiska lektionerna jag gick på (engelska och svenska) var grymt tråkiga (de var A-kurser, och utan att låta självgod måste jag säga att det var långt under min nivå. På engelskan hade jag svårt att tro att läraren inte drev med oss, så simpel nivå det var). Klassen verkar bestå av halvtöntiga tjejer, idiotiska rökluktande kaxiga fjortistyper, och tysta halvdumma killar. Vilket garanterat inte stämmer, men vad fan.

Okej, det låter väl som att det var en helt och hållet negativ upplevelse och att jag nu är helt säker på att jag ska stanna på Agardh. Så är det däremot inte. Men alla måste väl hålla med om att de dåliga sakerna alltid är roligare att tjata om (och inte desto mindre är det de man behöver prata igenom och bearbeta för att kunna komma fram till hur hemska de egentligen var och hur mycket roll de egentligen spelar).

Men vill jag gå på en skola där tjejer faktiskt stod i korridoren och skrek för att Henke Larsson kom in och åt lunch i restaurangen? (Vegeriet = en restaurang i Helsingborg, där själva matlagningslektionerna för Vegeriets mat- och hälsogymnasium äger rum. Eleverna lär sig laga mat samtidigt som de hjälper till att göra grejer som restaurangen kan sälja.)

Värdighet, finns det något som kallas.

För cirka en och en halv timme sen fick jag för mig att det var på tiden att jag gick ut med min hund. Jag kan inte minnas senaste gången vi gick på en runda längre än en kvart. Sagt och gjort, på med kläder (ändå känns valda delar av min kropp som isbitar just nu) på mig och koppel på hunden och ut i Snogeholms skogar. Det var kallt och ibland rätt så jobbigt att pulsa fram genom snön, men det var mysigt och vovven tycker om att röra på sig.

Men så, helt plötsligt tvärs över leden, ett spår som sträckte sig in i skogen och försvann åt båda hållen. Fotspår från något slags hjortdjur - och stänkta omkring dem i snön tusentals små droppar av blod.

Skogen kändes inte lika fridfull längre. Promenaden var inte lika mysig. Och nästan värst av allt: ingen bryr sig. Folk betalar för att det ska fortgå. Andra tjänar pengar på det. Vissa tycker bara det är ett trevligt helgnöje.

Jag orkar inte mer.

Eftersom jag är så gränslöst cool har jag så många stekheta alternativ för hur jag ska tillbringa min fredagskväll att jag knappt kan bestämma mig.

Ska jag kolla på Sex and the city, Vänner eller Harry Potter 5?

vad är det för dag idag?

Intresset finns bara om man kan sätta vinst före, och några nollor efter
Medmänskligheten rimmar illa med vinstintresset, jag är ledsen

Dagens ord: Fillumenist - en som samlar på tändsticksasksetiketter

Alldeles för mycket att göra.

Läxor, jobb. Även om det inte hunnit bli så illa än.
Tvinga sig själv att fortsätta leva.
Och fundera på att byta skola.

Det tar tid. Är dock inte så spännande att läsa om.

Vem bryr sig. Bloggvärlden är ändå förkastlig.

(Klottret betyder att jag vill ha en svart.)

Bild inne