Jag är för varm. Förutom att mina tår förfryser.

Någon gång ska jag börja skriva relevanta rubriker.

Idag var det släktmiddagsskit nummer ett. Hos mina kusiner, eftersom kusin Alexandra fyllt nitton. Det var väl rätt trevligt sådär, man behöver inte sitta där och vara helt överartig åtminstone. Man kan liksom helt random till Emil "MEN VAR INTE SÅ JÄVLA UPPKÄFTIG" när han inte sagt något, eller om morbror råkar stöta till ens stol och bara "Åh förlåt" kan man "Jag förlåter dig aldrig!".

Inte för att jag gjorde någon av de grejerna förstås. Det vore hemskt barnsligt.

Så jag satt där och smålog och käkade ris med ugnsbakade grönsaker/rotfrukter/svamp och sockerkaka (bakade det idag, liksom chokladrutor (alltså typ kärleksmums), och så får jag fixa kanelbullarna och chokladkakan imorgon. Som tur är kommer folket inte förrän på kvällen. Och ja, jag fick ta med min egen kaka, jag är för besvärlig) och fick sms-sällskap av Alfred (vilket var nice), och upptäckte att tiden ändå gick helt okej fort.

Utan alltför många misslyckade försök till skämt från pappas sida blev de tre och en halv timmarna ändå något jag kunde överleva med det mesta av min mentala hälsa i behåll.

Fast det fanns förstås inte så mycket till att börja med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0