Alltså det var då fan vad folk ska vara snorungiga. Tydligen har folk i klassen problem med att vi skolkar ibland, och vi gör det inte ens ofta. Men enligt David fällde folk kommentarer om att vi skolkade mycket och att det av någon anledning störde dem.
Jag förstår inte hur de har med det att göra i vilket fall. Det handlade inte om grupparbete.

Och sen vill David tydligen inte umgås med oss längre på grund av det.

Vid middagen tog jag upp det igen med mamma att jag vill pierca mig. Anton tyckte inte att de borde bestämma sånt över oss, och att han skulle beställa tatueringstid så fort han blev arton och att de lika gärna kunde låta honom innan dess. Jag menade på att det var korkat av honom att tatuera in sitt eget namn. Han undrade varför jag brydde mig, och mamma sa att jag skulle ju få skämmas. Vilket jag höll med om.
Så han bara började om att han fick minsann skämmas över mig och att alla på kunskap (= de äckliga fjortistyperna han känner som gick där) tyckte att jag var en nörd och att de inte kunde fatta hur olika vi är.
Så jag gick på om vilken fjortis han var och att han stämde in så sjukt bra på definieringen av en fjortiskille (mamma fann det roande när jag gick in på detaljer). Anton slog tillbaka med att kalla mig emo, vilket är komiskt i och med att jag är ungefär motsatsen. Men enligt honom är alla som äger ett par Converse emos, så very well för den då.

Så nu är jag allmänt hatad, folk snackar skit, och jag får inte ens pierca mig i läppen. EPICYAYOFEPIC.

Värst är att jag var helt glad när jag kom hem. Hade precis köpt en helt überepic klänning på Shock, jag och Felicia och Johan hade haft det trevligt i Malmö och jag var hemma igen efter att ha sovit hos Johan två nätter, så det var lite skönt också.
Sen bara -shotdöd- så blir man påmind om hur jävla snorigt allt är.

Förresten, jag ligger efter med mina läxor också. Mweheheh.

Ooooooch så planerar jag att skita i idrotten imorgon också så jag slipper gymnastik (som är som döden döden döden döden för mig. Jag skolkar verkligen inte mycket från idrotten annars). Men nu känns det värsta weird, eftersom folk tydligen snackar om det och att David blir värsta sur.

Jag orkar inte göra någon av läxorna nu heller. Jag vill bara ligga på min säng och lyssna på deppig musik, men samtidigt vill jag desperat prata med någon som faktiskt gillar mig, eftersom de verkar bli färre och färre och jag vill försäkra mig om att det finns någon kvar.