Jag och Felicia passar hundar och hästar åt folk hon känner, någonstans utanför Hörby.

Igår var den bästa dagen i mitt liv. Eller den drygaste, välj själv.
(För de som inte orkar läsa allt går det hela ut på att jag väntade en massa.)

Upp halv sju för att åka med till Ystad och vara där åtta (fast så blev det inte riktigt, jag hittade inte mitt busskort och mamma var sen hem med bilen, så vi blev tio minuter sena något sånt). In på min förra skola, en plats som får mig att vilja skära upp ett flertal delar av mig själv, och sitta där och vänta någon timme; tid jag fördriver med att läsa The Horse and His Boy (engelskauppgift). Sedan iväg till Synsam på gågatan och göra syntest för körkortsblablabla. Jag såg tydligen helt okej, yay för det.

Lite efter tio är jag framme på stationen: ringer Felicia för att höra om jag bör välja tåg eller buss med tanke på vilka tider kompletteringen går ut till henne. Hon svarar dock inte, den jäveln ligger och sover.

Sätter mig och väntar på bussen en halvtimme, tar upp hela busskuren själv. Detta för att jag släpar runt på en fullproppad ryggsäck, en lika fullproppad kasse med kläder, en tygpåse med idrottskläder, och en väska med min dator.

Mina axlar värker fortfarande.

Väl på bussen sätter jag mig och fortsätter kolla på Star Wars III, vilket senare visar sig ha varit en dålig idé. Bussen till Lund tar en och en halv timme något, en del av tiden spenderar jag även med att läsa en bok på min dator. Framme i Lund går jag in på Ica och köper mig två bröd, hummus, och havremjölk. Smsar Hedvig för att se om hon har tid att göra något, men hon är på spex och således upptagen.

Så jag sätter mig på en parkbänk. Och väntar. Och väntar. Och väntar.
Två och en halv fucking jävla timmar sitter jag på min bänk och glor, boken jag hade med mig visade det sig att jag redan läst, så jag har inte ens något att göra.

Flyttar mig till stationen och sitter tjugo minuter något. Sen hoppar jag på Hörbybussen: klockan är kvart i tre. Trettiofem minuter senare är jag framme, så jag hoppar av och går och sätter mig och väntar på kompletteringen som ska komma tio över fyra.

Det står tre taxibilar på torget, jag hinner fråga två av dem var de ska. Den tredje sticker innan. Men klockan var ju inte tio över än, det kan väl inte ha varit den?

Jo.

Nästa går tio över sex. Väntan. Har knappt några batterier på datorn, det är kallt och jag har inte kunnat känna mina fötter på väldigt länge.

Okej, nu plockar vi ut nyckelordet ur texten ovan.
Fem timmar något spenderade jag med att sitta utomhus och vänta, och glo i luften. Ni tycker det är tråkigt att läsa denna texten, fatta hur tråkigt sjuttiofemtioniotusen gånger tråkigare är.

Jag kom fram till slut i alla fall, och han som körde kompletteringen tyckte det var underhållande att jag inte hade någon aning om var jag skulle eller vem som bodde där.

Det är mysigt här. Katterna är sjukt söta och gosiga, valparna är underbara men mamman hatar mig så jag får inte komma nära dem, hästarna är stora och hästiga.



Vi spenderar tiden i sängen, men att snacka eller kolla på film (igår såg vi Titanic (och bölade ikapp, fyfan vad den filmen lyckats), sen fick vi värsta livsenergiboosten och rantade om hur man måste leva sitt liv och sånt shit. Sen gnällde vi över massa saker i några timmar och somnade fyra-halv fem), eller glo runt på internet. Jag är tydligen matansvarig, men inse svårigheterna man har när människorna som bor här har absolut noll grejer i skafferiet och kylen.

Åh well.

Imorgon kommer Johan, det blir intressant. Och imorgon ska jag till tandläkaren, måste ha bestämt om jag vill ha såndär bettskena på natten tills dess. Bläh. Sen blir det åka hit igen: jag stannar till fredag.

Epicness. Jag lyckades precis producera det drygaste blogginlägget i internets historia.