My heart's on an auction, it goes out to the highest bid. Tänker jag på då. Som är lyrics i "Reverse this Curse" av Escape The Fate.

Jag pallar inte. Vad är det med mig som lockar fram folks sämsta sidor? För inte fan kan de bete sig likadant mot andra, då hade de inte ens haft en bekants bekant att umgås med.

Det spelar ingen roll hur jag gör heller. Antingen kör de med mig, för att jag testar vara snäll (och därmed tydligen automatiskt blir mesig), eller så spyr de på mig för att jag är för bossig.

Men hur fan skulle jag överleva utan min snygga mask med rosaglänsande paljetter och fejkade fjädrar? Med små springor för ögonen; inte många kommer på tanken att försöka se in genom dem. De är för distraherade av fjädrarna som darrar i vinddraget.
Vulgär är den, den där masken. Ful som fan. Usch.

Jag har testat. Tagit av mig masken.
Tydligen gillas inte vad som finns där under heller, för alltid får man sig ett slag rakt i ansiktet. Dölja blåtiran, på med masken igen.


Jag orkar inte mer.
Masken på.
Räcker inte, vill ha en sån där fucking skyddsdräkt de har när de jobbar på kärnkraftsverk i filmer.

Minns inte ens hur kärnklyvning går till.