Ingenting särskilt oturligt har hänt. Sen är mitt liv förstås bara en enda lång olycksparad, så jag reagerar inte längre på otur och annat sorgeframkallande.

Nu sitter Jånni och drar i mina armar och deklrarerar deras fettighet. Han vill att jag ska gå ner.

Då får jag väl göra det då.