Jag är inte van vid detta. Skrivkramp, sure. Oförmåga att motivera mig själv att börja innan det är absolut livsnödvändigt, absolut. Undvikande av äkta engagemang, ointresse, lathet - allt det där är vardagsmat.

Men jag är inte van vid att sitta så här, tre dagar innan en stor inlämning och inte ens ha en aning vad jag ska skriva om. Även om jag mirakulöst nog förvandlades till en överambitiös supermänniska helt plötsligt skulle jag aldrig hinna, aldrig kunna. Har inte ens fixat något material, då hjälper det inte hur mycket man än vill läsa det.

Är jag inte klar på tisdag med första delen blir läraren inte glad. Jag lämnade inte in förra gången heller. Sista delen av inlämningen är nästa tisdag. Är jag inte klar då blir det IG, åtminstone på det här momentet.

Ibland tänker jag att Fan vad korkad jag är, varför GÖR jag det inte bara och skaffar mig ett bra betyg, så har jag det sen?

Ibland tänker jag att inget är värt den här tortyren, att ett IG är ett lågt pris för att slippa göra skiten.

Sen tänker jag att hur det än går med detta arbetet, så har jag hundra likadana framför mig.

Jag hatar min skola.