För cirka en och en halv timme sen fick jag för mig att det var på tiden att jag gick ut med min hund. Jag kan inte minnas senaste gången vi gick på en runda längre än en kvart. Sagt och gjort, på med kläder (ändå känns valda delar av min kropp som isbitar just nu) på mig och koppel på hunden och ut i Snogeholms skogar. Det var kallt och ibland rätt så jobbigt att pulsa fram genom snön, men det var mysigt och vovven tycker om att röra på sig.

Men så, helt plötsligt tvärs över leden, ett spår som sträckte sig in i skogen och försvann åt båda hållen. Fotspår från något slags hjortdjur - och stänkta omkring dem i snön tusentals små droppar av blod.

Skogen kändes inte lika fridfull längre. Promenaden var inte lika mysig. Och nästan värst av allt: ingen bryr sig. Folk betalar för att det ska fortgå. Andra tjänar pengar på det. Vissa tycker bara det är ett trevligt helgnöje.

Jag orkar inte mer.